Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Att läka med hjälp av litteratur, konst och musik

Nyhet: 2017-03-22

Genom samtal om litteratur och konst kan psykoterapeuter få patienter att tala om trauman och andra svåra händelser.
– Det kan hjälpa människor väldigt mycket att uttrycka sig och närma sig svåra områden, säger Elisabeth Punzi, psykolog och forskare inom nätverket för medicinsk humaniora.

I projektet Narrativ som resurs undersöks hur samtalsterapeuter kan bygga behandling och insatser på personers egna berättelser och det som betyder något för dem. I en artikel som i dagarna publicerats i tidskriften The Humanistic Psychologist lyfts exempel på två personer som blivit hjälpta genom att prata om litteratur och konst.
– I det här exemplet var det att läsa, skriva och måla som var betydelsefullt för de här personerna, men det kan också vara musik. Många unga kanske har svårt att berätta om sig själva men kan uttrycka sig genom olika former av musik. Det glömmer vi lätt bort, säger Elisabeth Punzi.

Olika sätt att uttrycka känslor

Att uttrycka sig genom skrivande och andra konstformer kan hjälpa patienter att hantera negativa känslor och svåra erfarenheter. Skrivandet kan betyda oerhört mycket för människor, vare sig det handlar om dikter, dagböcker eller bloggar, menar Elisabeth Punzi.
– Om man har en insats för en människa med ett psykiskt lidande är det en förlust om man inte försöker förstå de här uttryckssätten.

Elisabeth Punzi är dock medveten om att denna typ av terapi inte nödvändigtvis är för alla.
– Vi argumenterar inte för att tvinga patienter att läsa böcker, skriva dikter eller måla. Alla människor kanske inte uppskattar det. Men om det är viktigt för människor så bör man kunna vara öppen för det.

Behövs ett nytt tänk inom psykiatrin

Det finns sedan tidigare inslag av konst, musik och poesi inom den psykiatriska vården, men då får patienten ofta ett erbjudande om att delta i denna typ av terapi. Elisabeth Punzi skulle vilja att det integrerades mer inom ”vanlig” samtalsterapi.
– Jag tror att det förekommer på vissa mottagningar utan att vi vet om det. Men det finns inga riktlinjer att man ska prata om detta. Det skulle vara bra att lyfta dessa frågor i utbildningssammanhang och kliniska sammanhang.

Hon menar att det inte alltid räcker med fem gånger hos psykolog eller kurator, där det är bestämt i förväg vilka frågor som ska ställas och att målet är att ställa en diagnos.
– Vi lever i en tid där vi allt ska vara styrt och fokuserat. Det är en väldigt snäv syn på människan och vad det betyder att människor har psykiska svårigheter. Det är obehagligt och sorgligt att användningen av elchocker och mediciner ökar.

Elisabeth Punzi tror att en orsak till dagens psykiatriska inriktning med mycket fokus på diagnoser och mediciner är brist på resurser. Men hon menar att det handlar om vad man prioriterar i de resurser som finns.
– Det är en fråga om vad man värderar och anser vara viktigt. Narrativ psykiatri är ett sätt att jobba personcentrerat och stötta människors förmågor. Vi behöver röra oss ifrån det biomedicinska perspektivet och ta in det humanistiska.

 

  • Abstract till artikeln The incorporation of literature into clinical practice

In this article, the importance of flexibility in clinical practice is discussed, and the incorporation of literature is taken as an example of such flexibility. Literature might for example provide opportunities for reflecting on emotions, relationships, and possible future selves. We present the work of 2 clinicians who used literature in their clinical practice, an approach that in these cases became fundamental for successful treatment. In the first case, the client introduced literature as an important topic and the clinician responded to the client’s need to discuss literature. In the second case, the clinician reflected on literature she had read herself. She thus understood the client and could establish a genuine therapeutic dialogue. Both cases show how flexible incor- poration of literature and other modes of artistic expression can provide an opening space for therapeutic dialogue, and opportunities for reflection. Clinical practice is however currently focused on diagnoses and structured interventions. Therefore, the possibility to approach clients in a flexible manner needs to be acknowledged and supported. Artikeln finns att ladda ner i sin helhet här

AV:
031-7864565

Sidansvarig: Katarina Wignell|Sidan uppdaterades: 2017-03-27
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?